"Ting Tar Tid" - så stod det på den lilla brodyrtavlan på väggen hemma hos den gamla kvinnan som jag besökte när jag arbetade i hemtjänsten för väldigt många år sedan. Hon rörde sig sakta runt i sin bostad och utförde sina sysslor noggrant och långsamt. Varje rörelse var invand och som inpräntad i hennes DNA kändes det som. *Den ritual hon utförde när hon tvättade händerna var fascinerande att se, hon gjorde exakt likadant varje gång.
Ställde in vattnet med hjälp av kall & varmvattenkranen och kände med fingrarna om det var lagom varmt. Sen blötte hon händerna noga, tog tag i tvålen, snurrade tvålen mellan händerna 5 gånger, lade tillbaka tvålen, gned händerna runt varandra, sen varje finger för sig, mellan fingrarna, upp mot handlederna och underarmarna, sköljde sedan av tvållöddret. Allt mycket sakta, noggrant och metodiskt. Skakade händerna över vasken för att bli av med överskottsvatten. Lyfte handduken från sin lilla krok på väggen och placerade den i vänster hand och med höger hand torkade hon sedan handen, varje finger, mellan fingrarna, handleder och underarm och sen lade hon över handduken i den andra handen och proceduren upprepades. När händerna var torra så tog hon handduken och torkade av sig i ansikte och runt hals och nacke. Handduken skakades och hängdes sedan tillbaka på sin krok.
Det kändes som en evighet när jag stod där och väntade men det handlade om några minuter. Den gamla kvinnan var född i en annan tid, hon var mindful innan mindfulness hade uppfunnits och hon levde efter de 3 små orden på den lilla brodyrtavlan i hallen, "Ting Tar Tid".